Text från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet:
Humleplantan är funnen genom att använda oss av Geometriska kartan över Näs i Västlands socken från 1640-41 av lantmätare Sven Månsson (A3:227-228). Byn hade fem humlegårdar. Avlägset från byn och idag inne i blandskogen, hittade vi i en glänta ett större humlebestånd på uppskattningsvis 25 kvadratmeter. Platsen motsvarar den mest nordliga humlegården i kartbilden. Vi har genom genetiska DNA studier undersökt klonalitet och kön. Det visade sig att alla plantorna var av honkön samt genetiskt identiska och därmed en klon.
Morfologiska egenskaper: Korta sidogrenar på 2/3 av växten. Blommar i slutet av juni - början av juli och mognar i månadsskiftet juli-augusti. Kottens form är medelstor kotte med oval form. Den färska kotten har en svag humledoft.
Kemiska egenskaper: Alfasyran är hög (6,3 vikt%). Oljehalten är hög (1,00 ml/100 mg). Den totala mängden i kolvätefraktionen (KVF) = 792, respektive syrefraktionen (SF) = 66 (mg/ 100 g lftr).
Halten av de fyra vanligaste oljorna Myrcen=20,6, β-Caryophyllen=5,6, α-Humulen=13,4 och Farnecen=29,2 (% av oljan). Högsta halten farnecen av alla analyserade kloner. Polyfenoler: iso-xanthohumol=2,9 och 8-prenylnaringenin=3,7 (mg/100g TS).
Öl: Kottarna gav vid provbryggning ett öl som bedömdes utmärkt och kommenterades som friskt. Den speciella karakteriseringen av aromen var äpple med undertoner av honung. Den dominerande smaken var äpple och citrus/grape men många hade även noterat trä/örtig/kryddig.
SWE-nummer: SWE 54
Humleklonerna är insamlade och bedömda i ett samarbete mellan Nordiska museet, Programmet för odlad mångfald (Pom) och Riksarkivet (databasen GEORG).
